Barnäktenskap och tvångsäktenskap
Fattigdom, konflikter om val av partner, liksom kontroll av kvinnors sexualitet är alla orsaker till att barn och unga tvingas in i äktenskap. Främst är det flickor och kvinnor som drabbas.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap är vanligt förekommande inom området hedersrelaterat våld och förtryck. Barnäktenskap och tvångsäktenskap är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett brott mot svensk lagstiftning. De kan ske genom olika former av tvång eller att en person till exempel genom påtryckningar förmås att gifta sig mot sin vilja.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap är brott mot de mänskliga rättigheterna och svensk lagstiftning.
Konflikter om giftermål och val av äktenskapspartner är ofta orsaken till att unga personer utsätts för hedersrelaterat våld. En svensk studie har visat att en vanlig orsak till att framför allt flickor och unga kvinnor hade omhändertagits på grund av hedersrelaterat våld, var att de inte själva fick välja partner och att de kände sig hotade om de inte följde familjens krav.
Homo- och bisexuella personer samt transpersoner löper också hög risk för att giftas bort mot sin vilja, eftersom det ses som ett sätt att kontrollera och förhindra att de lever ut sin sexualitet eller könsidentitet. Barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är också en särskilt sårbar grupp när det gäller utsatthet för barn- och tvångsäktenskap.
Barnäktenskap ger men för livet
Barnäktenskap är skadligt för flickors liv, hälsa och utveckling. Ett av FN:s utvecklingsmål är att barnäktenskap ska stoppas. Riskerna med barnäktenskap är flera, exempelvis att barn, oftast flickor, förnekas sin barndom, deras utbildning avbryts, deras hälsa riskeras och risken för våld och övergrepp ökar. Barn som är på flykt riskerar att utsättas för till exempel barnäktenskap, människohandel, tvångsäktenskap, våldtäkter och övergrepp.
Enligt UNICEF har mer än 700 miljoner kvinnor som lever världen över idag ingått äktenskap som barn. Mer än var tredje, omkring 250 miljoner, var yngre än 15 år när de ingick äktenskapet.
Vårt uppdrag
Jämställdhetsmyndigheten har ett uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige samt andra närliggande frågor.
Uppdraget ska bidra till en ökad kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och hur det tar sig uttryck. Syftet är att utveckla arbetet mot denna typ av utsatthet och förbättra stödet till de som är utsatta.
Barnäktenskap
Som barn räknas varje människa under 18 år. Barnäktenskap är därför ett äktenskap där en eller båda som gifter sig är under 18 år. Barnäktenskap är förbjudet i Sverige.
Tvångsäktenskap
Att man tvingas att gifta sig med någon är förbjudet i Sverige.
Tvångsäktenskap handlar om att föräldrarna, familjen eller släkten bestämmer att man måste gifta sig, med vem och när. Om man vägrar att gifta sig kan man riskera att utsättas för hot och våld.
Månggifte
Det innebär att man är gift med flera personer. Vanligast är en man som är gift med flera kvinnor. I Sverige är det förbjudet med månggifte.
Arrangerade äktenskap
Ett arrangerat äktenskap är när äktenskapet planeras och organiseras av föräldrar eller andra familjemedlemmar.
Familjerna väljer en äktenskapspartner som de anser vara lämplig utifrån till exempel social ställning, ekonomisk stabilitet, religion eller etnicitet, och de som ska gifta sig har ofta väldigt lite att säga till om i det valet.
Så kallat brudpris
Det kan vara en gåva, en summa pengar, egendom eller andra tillgångar som betalas av brudgummens familj till bruden och hennes familj innan giftermålet.
Så kallade giftomän
Att en manlig släkting som till exempel pappa, farbror/morbror eller en bror måste godkänna äktenskapet.
Tillfälliga/tidsbestämda religiösa äktenskap för sexköp (även kallade mut'a)
Att en religiös ledare genomför en vigsel mellan en man och en kvinna för att det ska vara tillåtet för dem att ha sexuellt umgänge. Det kan likna en form av prostitution, där mannen betalar kvinnan för sexuell tjänst under en bestämd tidsperiod.
Svårigheter att få tillstånd till så kallade religiösa skilsmässor
Religiösa skilsmässor har ingen juridisk betydelse i Sverige, men kan vara viktiga för personer som vill avsluta sitt äktenskap i enlighet med sina religiösa övertygelser. Det kan handla om att säkerställa att de anses vara skilda enligt sin tro och av människor de har omkring sig.
Internationella åtaganden
I FN:s utvecklingsmål, Agenda 2030, framgår av mål 5.3 att barnäktenskap är att betrakta som en skadlig sedvänja som ska avskaffas. I FN:s konvention om barnets rättigheter framgår att staterna ska vidta alla åtgärder för att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har uttalat att barnäktenskap ska ses som en form av sådan traditionell sedvänja som är skadlig för barns hälsa och som ska avskaffas.
FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är tydlig med att barns trolovning och giftermål inte ska ha någon rättslig verkan. FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) har i allmänna rekommendationer tydliggjort att minimiålder för äktenskap ska vara 18 år. Kommittén har även konstaterat att barnäktenskap ska ses som en form av skadlig sedvänja.
Barnäktenskap anses också av barnrättskommittén och CEDAW-kommittén vara en form av tvångsäktenskap eftersom en eller båda parter inte har uttryckt sitt fulla, fria och informerade samtycke.
Publiceringsdatum: 16 december 2024
Senast uppdaterad: 17 december 2024