Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
Hedersrelaterat våld och förtryck kan ses som ett samlingsbegrepp för användandet av kontroll, hot, isolering, förskjutning och våld i syfte att tvinga en familjemedlem till lydnad, för att upprätthålla eller återupprätta familjens eller släktens heder eller anseende.
Ett utmärkande drag för hedersrelaterat våld och förtryck är att det är kollektivt utövat eller sanktionerat. Våldet och kontrollen stöds eller uppmuntras av flera personer inom släkten och kan även involvera andra utanför den närmaste familjen. Ibland sker det under tvång, där familjemedlemmar – ofta pojkar och unga män – pressas att kontrollera syskon, mödrar eller kusiner.
Nästan alla i familjen och släkten kan vara inblandade på olika sätt, och handlingarna legitimeras av normer där hedern fungerar som gruppens moraliska centrum.
Exempel på hur det hedersrelaterade våldet och förtrycket kan ta sig i uttryck är könsstympning av flickor och kvinnor, barn- och tvångsäktenskap och bortförande av barn och unga.
Utmärkande drag av hedersnormer
De normer som ligger till grund för utövandet av hedersrelaterat våld och förtryck kan benämnas hedersnormer. De kan vara olika starka och variera utifrån kontext samt över tid men en gemensam grund är att de vilar på konservativa föreställningar om kön och sexualitet. Hedersnormer bygger på starkt patriarkala maktstrukturer, som utgår från en separation mellan könen och en hierarki där mannen betraktas som överordnad kvinnan.
Genom den patriarkala strukturen tillskrivs män och kvinnor fundamentalt olika egenskaper och roller. Det sociala goda anseendet tillhör företrädesvis männen och kan genereras genom allmänt respektabelt beteende. Kvinnornas sociala anseende är främst kopplad till deras sexualitet, även om kvinnorna också har generella ideal att leva upp till.
Kollektivet sätts före individen
Att leva i en hederskontext innebär att det finns förväntningar och krav på att familjens, släktens eller ett ännu större kollektivs intressen sätts framför de egna. Individens handlingar är gruppens angelägenhet, även de som rör sexualitet, reproduktion och familjebildning, vilket kan innebära att en individ tvingas göra avkall på sina grundläggande mänskliga rättigheter.
Hedersrelaterade konflikter kan sägas uppstå i korsningen mellan en kollektivistisk livsåskådning där individen förväntas underkasta sig kollektivet å ena sidan och patriarkala hedersnormer å andra sidan, där mäns och äldres makt betonas. Konflikter uppstår ofta i mötet med en annan livssyn, exempelvis en mer individualistisk. Inte sällan sker detta under puberteten när ungdomar önskar etablera en autonomi, personlig identitet och egen sexualitet. Men konflikterna kan också uppstå senare i livet i samband med exempelvis en skilsmässa.
Undvika umgänge över könsgränser
Hedersnormer påverkar många delar av livet och styr vilka relationer, platser, uppgifter och roller som anses lämpliga för kvinnor, män, flickor och pojkar beroende på ålder och samhällsposition. De reglerar allt från ekonomi och äktenskap till umgänge och sexualitet, ofta genom att begränsa kontakt mellan könen. Många vardagssituationer kan tolkas som sexuella, som könsblandade aktiviteter eller ögonkontakt.
I familjesystem med strikt köns- och åldersroller får barn, särskilt flickor, begränsat handlingsutrymme. Våld och kontroll kan fungera uppfostrande och syftar till att forma den yngre generationen efter ”rätta” uppförandekoder. Detta kan inskränka barns självbestämmande över kropp, sexualitet, framtid och utveckling – ibland redan i förskoleåldern, men ofta mer påtagligt i tonåren.
Flickor och kvinnor drabbas hårdast
Hedersrelaterat våld drabbar främst flickor och unga kvinnor, men även pojkar och äldre kvinnor kan vara både offer och förövare.
Våldet är kollektivt och gränsen mellan offer och förövare suddas ut, då även utsatta kan tvingas kontrollera andra för att undvika värre konsekvenser. Män och pojkar har ofta en central roll i att övervaka kvinnliga släktingar, men kan även utsättas för våld om de skyddar normbrytare. Äldre kvinnor, som mödrar eller svärmödrar, kan sanktionera och upprätthålla förtrycket. Kontroll och våld kan utövas av både nära och mer avlägsna släktingar samt av utomstående som agerar i enlighet med kollektivets normer.
Kontroll av flickors och kvinnors sexualitet
Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central för att bevara familjens och släktens heder. Kvinnlig kyskhet och ”oskuld” värderas högt, med krav på att sex ska ske först inom äktenskapet och att kvinnan uppträder kyskt även därefter. Familjens status beror på hur kvinnors beteende uppfattas, och rykten kan vara tillräckliga för att hedern ska anses förlorad.
Det heterosexuella äktenskapet legitimerar sexualiteten, och sex utanför denna ram är tabu och kan bestraffas. Även om pojkar och män möter större tolerans kan normbrott få konsekvenser för båda parter, särskilt om mannen tillhör en annan släkt. Äktenskapet kan betonas extra i situationer där andra sociala normer är brutna, som vid funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller normbrytande sexualitet och könsidentitet. Läs mer på sidan Särskilt sårbara och utsatta grupper.
Ryktets centrala betydelse
Ryktet fungerar som en dubbel kontrollmekanism och påverkar både kvinnor och män. Sårbarheten i hederskontexter kan utnyttjas av förövare som vet att offer ofta undviker att berätta om sexuella övergrepp av rädsla för att ”oskuldens” förlust ska bli känd. Hot om att avslöja en relation eller sprida bilder kan användas som utpressning, vilket gör att många inte vågar anmäla och riskerar att skuldbeläggas om sanningen kommer fram.
Digital ryktesspridning
Barn och unga löper risk att utsättas för våld, hot och rykten på nätet, men för dem som lever under hedersnormer innebär digitaliseringen en särskild sårbarhet. Möjligheten att snabbt sprida information, bilder och filmer kan få allvarliga konsekvenser, och den digitala sfären har blivit en förlängning av hedersförtrycket med nya former av övervakning och kontroll. Samtidigt ger nätet tillgång till kunskap och kontakter, men det kan också användas för att spåra personer som brutit sig loss. Digital teknik gör det möjligt för släktingar i hemlandet att behålla tät kontroll, även efter migration, och därmed bevara traditionella normsystem.
Olika strategier för att hantera hedersnormer
Barn och unga hanterar hedersnormer på olika sätt – vissa underkastar sig av rädsla för konsekvenserna, andra döljer sina tankar och handlingar, och några försöker förändra normerna, vilket kan leda till social isolering, hot eller våld. Att söka hjälp kan vara svårt på grund av skam, lojalitet och rädsla, och den utsatta kan sakna insikt om sin situation. För den som bryter med familjen är omställningen stor och kan väcka skuld, ensamhet och osäkerhet, samtidigt som rädslan för repressalier kvarstår. Många känner ambivalens inför att lämna och vissa återvänder till familjen, vilket gör planering för återfall viktig i stödarbetet.Hedersvåldets olika uttryckssätt
Syftet kan vara att upprätthålla eller återställa familjens heder genom att förebygga eller bestraffa normbrott. Kontroll och påtryckningar sker på en skala från vardagliga begränsningar till extrem övervakning, ofta i en gråzon mellan frivillighet och tvång. Åtgärder kan vara svåra att lagföra juridiskt men får djupgående konsekvenser för livsutrymme och valmöjligheter. Normöverträdelser kan leda till kränkningar, social exkludering, hot, isolering, tvångsäktenskap eller dödligt våld.
Hedersrelaterat våld och förtryck omfattar ett brett spektrum av våldshandlingar:
-
Materiellt: förstöring av ägodelar.
-
Digitalt: övervakning, spårning, spridning av rykten, tvång att lämna ut lösenord eller bank-id.
-
Ekonomiskt: nekad tillgång till pengar, utbildning eller försörjning; tvång att skriva under dokument
-
Försummelse: känslomässig eller fysisk brist på omsorg och skydd.
-
Latent: ständig rädsla för våld baserad på tidigare erfarenheter.
-
Socialt: isolering, utfrysning, bannlysning.
-
Psykiskt: hot, skuld- och skambeläggning.
-
Sexuellt: våldtäkt, könsstympning, oönskad fysisk integritetskränkning.
-
Fysiskt: från slag till systematisk misshandel och dödligt våld.
-
Transnationellt: bortförande utomlands för äktenskap, könsstympning eller ”uppfostringsresor”.
Bortförande av barn och unga
Med bortföranden menas här situationer då personer förs bort och utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck eller annat våld och förtryck. Ett bortförande innebär en kraftig inskränkning av en persons möjligheter att leva ett självständigt och fritt liv.
Det är framför allt barn och unga vuxna som förs utomlands och hålls kvar där mot sin vilja. De blir många gånger förbjudna att ha kontakt med någon utanför familj, släkt eller det kollektiv som upprätthåller normer och kontroll. Bortförandet medför också ofta begränsningar när det gäller skolgång och tillgång till hälso- och sjukvård.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap
Barnäktenskap och tvångsäktenskap är vanligt förekommande inom området hedersrelaterat våld och förtryck. Barnäktenskap och tvångsäktenskap är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett brott mot svensk lagstiftning. De kan ske genom olika former av tvång eller att en person till exempel genom påtryckningar förmås att gifta sig mot sin vilja.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap är brott mot de mänskliga rättigheterna och svensk lagstiftning.
Konflikter om giftermål och val av äktenskapspartner är ofta orsaken till att unga personer utsätts för hedersrelaterat våld. En svensk studie har visat att en vanlig orsak till att framför allt flickor och unga kvinnor hade omhändertagits på grund av hedersrelaterat våld, var att de inte själva fick välja partner och att de kände sig hotade om de inte följde familjens krav.
Homo- och bisexuella personer samt transpersoner löper också hög risk för att giftas bort mot sin vilja, eftersom det ses som ett sätt att kontrollera och förhindra att de lever ut sin sexualitet eller könsidentitet. Barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är också en särskilt sårbar grupp när det gäller utsatthet för barn- och tvångsäktenskap.
Barnäktenskap ger men för livet
Barnäktenskap är skadligt för flickors liv, hälsa och utveckling. Ett av FN:s utvecklingsmål är att barnäktenskap ska stoppas. Riskerna med barnäktenskap är flera, exempelvis att barn, oftast flickor, förnekas sin barndom, deras utbildning avbryts, deras hälsa riskeras och risken för våld och övergrepp ökar. Barn som är på flykt riskerar att utsättas för till exempel barnäktenskap, människohandel, tvångsäktenskap, våldtäkter och övergrepp.
Enligt UNICEF har mer än 700 miljoner kvinnor som lever världen över idag ingått äktenskap som barn. Mer än var tredje, omkring 250 miljoner, var yngre än 15 år när de ingick äktenskapet.
Konsekvenser av att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck
Studier visar att ungdomar med oskuldskrav löper högre risk att utsättas för våld från vuxna än andra, särskilt flickor. Dessa flickor drabbas oftare av allvarligt och systematiskt fysiskt våld, strikt kontroll över partner- och relationsval samt sociala sanktioner som hot, utfrysning och utkastning. Multiutsatthet (tre eller fler våldsformer) är vanligare i denna grupp.
Fysiska konsekvenser: skador som blåmärken och sår, men även återkommande smärtor, huvudvärk, magont och självskador.
Psykosociala konsekvenser: svårigheter i relationer och sexualitet, depression, ångest, sömn- och ätstörningar, koncentrationsproblem, skuld- och skamkänslor, isolering och PTSD.
Utagerande och självdestruktivitet: missbruk, kriminalitet och annat destruktivt beteende kan vara sätt att hantera maktlöshet och låg självkänsla. Barn som växer upp i våldsutsatta hem löper ökad risk för både psykisk och fysisk ohälsa samt missbruk.
Publiceringsdatum: 10 november 2025
Senast uppdaterad: 12 december 2025