Vanliga frågor och svar om hedersrelaterat våld och förtryck

Att definiera hedersrelaterat våld och förtryck är komplext, eftersom det kan ta sig många olika uttryck och förekomma i olika kulturella och sociala sammanhang. Olika forskare, myndigheter och verksamheter betonar ibland olika aspekter, till exempel familjens roll, könsnormer eller kollektiva strukturer.

I svensk rätt och i jämställdhetspolitiken används följande beskrivning:

Hedersrelaterat våld och förtryck är handlingar som utövas eller sanktioneras av ett kollektiv för att bevara eller återupprätta familjens eller släktens heder. Våldet bygger på hedersnormer som ofta är patriarkala och heteronormativa, där kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central. Våldet kännetecknas av ett kollektivt inslag där individens intresse underordnas familjens.

Jämställdhetsmyndigheten, som har det nationella ansvaret för området, använder denna definition som utgångspunkt i sitt arbete, men följer även hur begreppet utvecklas inom forskning och praktik.

Hedersrelaterat våld och förtryck kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt eller materiellt. Det kan handla om begränsningar i vardagen, till exempel klädval, umgänge, rörelsefrihet, eller kontroll av livsval som utbildning, äktenskap och skilsmässa.

I sin allvarligaste form leder hedersnormer till hot, tvång eller dödligt våld. Exempel är tvångs- och barnäktenskap, könsstympning av flickor och kvinnor samt våld eller uteslutning av hbtqi-personer vars sexuella läggning eller könsidentitet inte accepteras.

Det finns ännu ingen nationell statistik som ger en heltäckande bild av hur många som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Ett skäl är att hedersmotiv inte alltid dokumenteras i rättsväsendets statistik, och att många fall aldrig anmäls eller upptäcks.

De kartläggningar som finns har främst undersökt ungdomars erfarenheter. En sammanställning av flera svenska studier visar att mellan 7 och 23 procent av tjejerna och 3 till 13 procent av killarna har utsatts för våld kopplat till familjens rykte eller heder.

Eftersom studierna använder olika metoder och definitioner går det inte att dra säkra slutsatser om den totala omfattningen. Det finns även begränsad kunskap om vuxnas utsatthet, och skillnaderna mellan självrapporterad utsatthet och registrerad brottslighet gör jämförelser svåra.

Jämställdhetsmyndigheten har nu det nationella uppdraget att genomföra omfattningskartläggningar av hedersrelaterat våld och förtryck, för att skapa mer samlad och tillförlitlig kunskap om omfattning, uttrycksformer och riskgrupper.

Nästan alla brott kan vara hedersrelaterade – det är själva motivet avgör. Om ett brott begås med heder som motiv kan straffet skärpas (Brottsbalken 29 kap. § 2 p. 10).

Det finns också särskilda brott i lagstiftningen:

• Hedersförtryck – upp till sex års fängelse (BrB 4 kap. § 4 e)
• Äktenskapstvång – upp till fyra års fängelse (BrB 4 kap. § 4 c)
• Vilseledande till äktenskapsresa – upp till två års fängelse (BrB 4 kap. § 4 d)
• Könsstympning av flickor och kvinnor – upp till tio års fängelse (Lag (1982:316))
• Utreseförbud kan beslutas om barn riskerar att föras utomlands för tvångsäktenskap eller könsstympning. Brott mot förbudet kan ge upp till två års fängelse (LVU § 45).

För att läsa mer om lagstiftning inom området; *länk till sidan om lagstiftning*

Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar främst flickor och unga kvinnor, men pojkar och män utsätts också, ibland för tvångsäktenskap eller förväntas övervaka systrar och kvinnliga släktingar.

Hbtqi-personer löper förhöjd risk, inklusive utsatthet för omvändelseförsök.

Personer med funktionsnedsättning (särskilt intellektuell) kan vara extra sårbara.

Riskerna ökar vid livsövergångar, till exempel relationer, skilsmässa och vid resor eller utlandsvistelser. Riskerna ökar också när individen avviker från familjens hedersnormer (val av partner, sexualitet, klädsel, socialt umgänge).

Våldet utövas ofta av manliga släktingar, men på grund av våldets kollektiva karaktär kan även kvinnor delta i kontroll och sanktioner.

Den som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck kan få stöd, skydd och rådgivning från flera aktörer:

• Polismyndigheten kan hjälpa den som är utsatt eller riskerar att utsättas för ett brott
• Socialtjänsten i den kommun som den utsatte vistas i ansvarar för att hjälpa barn och vuxna som är i behov av stöd och skydd
• Hälso- och sjukvården erbjuder medicinskt och psykologisk vård, stöd och behandling till hedersvåldsutsatta
• Regionala resurscentrum finns i vissa städer och län som erbjuder stödsamtal och rådgivning för barn och vuxna, de kan även hjälpa dig som är i behov av mer hjälp eller skydd att komma i kontakt med polis, socialtjänst och hälso- och sjukvården, hitta dem här: För dig som är utsatt
• Ideella organisationer erbjuder stöd genom telefon, chatt eller mejl, du hittar flera av dessa här: För dig som är utsatt –
• Utrikesdepartementet och Sveriges ambassader arbetar för att hjälpa svenska medborgare och personer bosatta i Sverige som under en utlandsresa riskerar att kvarhållas och utsättas för familjerelaterat och hedersrelaterat våld och förtryck, läs mer här: Familjerelaterat tvång i utlandet - Regeringen.se
• Stödlinjen Rätt att välja erbjuder stöd och rådgivning till hedersvåldsutsatta, telefonnummer: 020-57 70 70

Inom jämställdhetspolitiken används mäns våld mot kvinnor som ett paraply för våld som hålls uppe av patriarkala maktstrukturer. Dit hör hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersnormer handlar ofta om kontroll av flickors och kvinnors sexualitet och begränsar deras handlingsutrymme.

Samtidigt har hedersrelaterat våld och förtryck egna kännetecken i praktiken:

• ett kollektivt inslag (familj och släkt)
• motivet heder (att bevara eller återställa anseende) 
• ibland transnationella risker (till exempel resor för äktenskap) som kräver extra samverkan.

Istanbulkonventionen, som är Europarådets konvention mot våld mot kvinnor och våld i hemmet, bekräftar helhetssynen. Konventionen omfattar bland annat tvångsäktenskap och könsstympning och slår fast att ”så kallad heder” aldrig får rättfärdiga brott. 

Grevio, konventionens oberoende expertgrupp, rekommenderar ett samlat och integrerat angreppssätt där hedersrelaterat våld och förtryck hanteras inom helheten mäns våld mot kvinnor för att undvika fragmentering, stärka samordningen i rättskedjan och ge bättre skydd och stöd i hela landet. 

Hedersrelaterat våld och förtryck ryms därför inom mäns våld mot kvinnor på strukturnivå, men kräver anpassade arbetssätt eftersom uttryck och motiv kan se annorlunda ut. 

Sedan den 25 september 2025 har Sveriges regeringen presenterat ett sjunde jämställdhetspolitiskt delmål:

"Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva utan begränsningar från kollektivt grundade hedersnormer."

 Målformuleringen syftar till att tydliggöra problembilden, öka synligheten och stärka det samlade arbetet nationellt.

Jämställdhetsmyndigheten har det nationella uppdraget att samordna, utveckla och stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det innebär att vi:

• stöder kommuner och regioner i att införa, följa upp och utvärdera arbetssätt och metoder
• främjar informationsutbyte mellan statliga myndigheter och stöder samordningen av insatser till utsatta
• stöder lokala och regionala kartläggningar och genomför regelbundna nationella omfattningskartläggningar. 

Jämställdhetsmyndigheten samlar, analyserar och sprider kunskap baserad på forskning och beprövad erfarenhet, utvecklar och sprider metoder och material för det förebyggande arbetet, samt följer upp och analyserar hur arbetet utvecklas nationellt och redovisar detta. Syftet är att ge en långsiktig, sammanhållen inriktning och stärka kvaliteten i hela kedjan – från förebyggande till skydd, stöd och lagföring.

Länsstyrelsen Östergötland, som tidigare ansvar för det nationella uppdraget, behåller två uppgifter. Dels starta upp och samordna regionala resurscentra, dels ge stöd till yrkesverksamma via en särskild stödtelefon.