Skola

 Enligt aktuella läroplaner för olika skolformer, är skolans uppdrag bland annat att förmedla och förankra grundläggande värden och främja elevernas lärande. Skolan ska också verka för jämställdhet och främja alla elevers hälsa och välbefinnande.

För dig som arbetar inom skolan finns det stora möjligheter att upptäcka barn och unga som far illa då du möter dem varje dag och får en unik insyn i deras vardag. Skolan har därmed en avgörande roll för att upptäcka och förebygga könsstympning och för att hjälpa elever som redan är utsatta. Elevhälsan kan bistå med sin särskilda kompetens som stöd.

Vad säger lagen?

Som yrkesverksam inom skolan ska du anmäla till socialtjänsten om du får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa (19 kap. 1 § SoL). Det är tillräckligt att du känner oro. Du behöver inte ha bevis, utreda orsaken eller avgöra om socialtjänsten behöver ingripa. Detta gäller oavsett om könsstympning har skett eller riskerar att ske.

Socialtjänsten ansvarar för utredning och stöd, medan polis och åklagare utreder brottet. Rektorn ska säkerställa att rutiner för orosanmälan finns, och personal kan även överväga polisanmälan. Vid osäkerhet kan polis konsulteras anonymt. Dokumentation av iakttagelser med tid och plats kan vara viktigt längre fram i en förundersökning.

Att känna till lagstiftningen är en förutsättning för att du som arbetar inom skolan ska kunna stötta vårdnadshavare med att skydda barnen. Grundläggande kunskap om vad könsstympning är och vilka konsekvenser det har är viktigt för att kunna agera när det finns oro för utsatthet. 

Prata om könsstympning i undervisningen

Du som arbetar inom skolan kan, utifrån elevernas ålder och mognad, ta upp frågor som rör könsstympning inom ramen för det ämnesövergripande kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer.

Du kan exempelvis prata om könsstympning i kontexten:

• mänskliga rättigheter
• jämställdhet
• samt rätten till den egna kroppen (både för flickor och pojkar)

Du kan informera om att:

• könsstympning inte stöds i någon religions heliga skrifter
• det är en skadlig sedvänja som innebär livslångt lidande för många som utsätts
• det är ett brott enligt svensk lag och internationella konventioner
• det inte har några medicinska fördelar
• och att det är ett övergrepp mot kvinnors och flickors kroppsliga integritet och mänskliga rättigheter

Inom skolan behövs också forum för att informera vårdnadshavare om könsstympning. Ett sätt att arbeta med detta är att, förutom de formella föräldramötena och utvecklingssamtalen, hitta mindre formella mötesformer för vårdnadshavare.

Frånvarorapportering

Flickor som utsatts för könsstympning kan behöva söka vård under skoltid hos exempelvis ungdomsmottagning eller kvinnoklinik. Du som arbetar inom skolan behöver vara medveten om att uppgifter om frånvaro från skolan till vårdnadshavare kan få allvarliga konsekvenser för flickor som lever i en hederskontext. Det är därför angeläget att skolans rektor ser till att skolan har säkra rutiner kring frånvarorapportering.

Samverkan

Ett effektivt förebyggande arbete kräver samarbete mellan flera aktörer, både inom och utanför skolan. För att kunna ge barn i utsatthet bästa möjliga stöd behöver skolan samarbeta med de myndigheter och verksamheter som är viktiga för barnet, till exempel socialtjänst, polis, BUP och barn- och ungdomshabilitering. Skolledningen ansvarar för att samverkan etableras. Samverkansstrukturerna ska bygga på tydliga rutiner och funktioner och inte vara beroende av enskilda personers kompetens.

Skolverket har listat några framgångsfaktorer för en god samverkan:

• Multikompetent team: olika yrkesgrupper, till exempel speciallärare, fritidspedagoger och familjebehandlare som arbetar mot gemensamma mål utifrån barnets bästa.
• Samordnare för samhällsinsatser: en person som är ”vägen in” när barnet behöver stöd från flera olika myndigheter.
• Individuellt stöd: en ”coach” som stöttar och stämmer av med eleven under skoldagen, hjälper med struktur och läxor och finns tillgänglig om något akut inträffar.

Elevhälsan

Det förebyggande och hälsofrämjande arbetet är hela skolans ansvar och ska enligt skollagen ingå i det systematiska kvalitetsarbetet. Rektorn har det yttersta ansvaret för att rätt förutsättningar finns. Det är viktigt att skolans personal har kunskap om lagstiftning, skolans ansvar och rutiner. Elevhälsans olika kompetenser bör tidigt vara delaktiga för att upptäcka flickor som är utsatta eller riskerar att utsättas för könsstympning.

Frågor om könsstympning kan tas upp under hälsobesöken. Flickor som varit utsatta kan ha svårt att uttrycka sina upplevelser eller förstå att det som de blivit utsatta för är ett brott. Återkommande samtal kan underlätta att söka hjälp. Elever som nekas hälsobesök av sina vårdnadshavare bör följas upp. Visa alltid intresse och ställ riktade frågor; vissa flickor söker hjälp för menstruations- eller urinbesvär utan att koppla det till tidigare utsatthet.

Frågor som du kan ställa för att fånga upp dessa flickors eventuella hälsobesvär är:

• Ungefär hur lång tid brukar det ta för dig att kissa?
• Ungefär hur många dagar brukar du blöda vid menstruation?
• Har du någon gång sökt vård på grund av besvär relaterade till ditt underliv?
• Har du haft problem som du själv tror kan vara orsakade av könsstympning?

Svaren på dessa frågor kan ligga till grund för fortsatta samtal och för fortsatt stöd till flickan.

Hälsobesöken kan också vara ett naturligt tillfälle att ställa frågor och att involvera inte bara barnen utan även vårdnadshavare i samtal om könsstympning. Om det finns ett behov av tolk är det viktigt att säkerställa att tolken är neutral.

Att möta vuxna

Som personal inom vuxenutbildning kan du ta upp frågor om hedersrelaterat våld, förtryck och könsstympning i den ordinarie undervisningen. Enligt läroplanen (Lvux12) ingår det att systematiskt arbeta med att motverka hedersrelaterat våld och förtryck och ge elever möjlighet att diskutera sexualitet, samtycke, relationer och hälsa. Maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld och förtryck ska också granskas.

Om du misstänker att en elev blivit utsatt är det viktigt att stötta och informera om möjligheten till hjälp via socialtjänst och hälso- och sjukvård, samt överväga att lämna uppgifter till Polismyndigheten. Personal kan också bistå elever i kontakter med myndigheter och lokala organisationer.