Socialtjänst

I Sverige är könsstympning av flickor och kvinnor förbjudet enligt lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Läs mer om lagen här.

Könsstympning kan förekomma både inom och utanför en hederskontext. Enligt 18 kap. 2 § socialtjänstlagen (SoL) ska socialnämnden bedriva förebyggande arbete och utreda alla situationer där barn riskerar att fara illa (14 kap. 2 § SoL). Vid risk för könsstympning kan åtgärder som utreseförbud eller polisanmälan vidtas. 

Socialnämnden ska också se till att utsatta barn och kvinnor samt deras närstående får stöd och hjälp (18 kap. 7 § SoL), vilket börjar med att identifiera deras behov, exempelvis genom en utredning föranledd av oro eller bedömning av hedersrelaterat våld och förtryck.

Utred behovet av skydd och stöd

Socialnämnden ska utreda om ett barn riskerar att fara illa och även utreda vuxnas behov av skydd eller stöd. Flickor och kvinnor kan ha behov av olika sorters skydd och stöd. Vid könsstympningsärenden bör du överväga om ytterligare utredningar behövs, till exempel för yngre systrar. Eftersom kvinnlig könsstympning kan vara ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck finns det anledning att undersöka om utredningen ska utökas med frågor om hedersproblematik. I en hederskontext kan risken för våldsutsatthet öka om en vårdnadshavare får kännedom om vissa uppgifter som barnet har lämnat. Detta är viktigt att ha i åtanke när information ska delas med vårdnadshavare. Det är också viktigt att du gör nya skyddsbedömningar och riskbedömningar, i samband med förändringar i flickans eller kvinnans situation, under hela processen.

Ansök om utreseförbud vid påtaglig risk för bortförande utomlands

Enligt lagen (1990:52) om vård av unga (LVU) finns särskilda regler för att förhindra att barn förs utomlands för barnäktenskap eller kvinnlig könsstympning. Sedan den 1 juli 2024 kan utreseförbud beslutas om det finns en påtaglig risk att ett barns hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen (31 a § LVU).

Utreseförbud beslutas av förvaltningsrätten efter ansökan från socialnämnden (31 b § LVU). Vid brådskande situationer kan socialnämnden själva besluta om ett tillfälligt utreseförbud (31 d § LVU). Syftet är att förhindra planerad könsstympning, och eftersom även förberedelse och försök är brottsligt bör polisanmälan övervägas.

Det är viktigt att komma ihåg att utreseförbudet inte ersätter andra skyddsåtgärder för ett barn som riskerar att föras utomlands i syfte att utsättas för brott. Det kan däremot utgöra ett viktigt kompletterande skydd. 

Socialstyrelsens meddelandeblad om ett utvidgat utreseförbud för barn

Polisanmäl misstanke om brott mot barn

Könsstympning är ett grovt brott som ska utredas av polisen. Sekretess hindrar inte socialtjänsten från att polisanmäla misstanke om vissa brott mot någon som inte fyllt 18 år. Det gäller brotten som avses i 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken (våldsbrott, fridsbrott och sexualbrott) eller i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, vilket framgår av 10 kap. 21 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Om det finns en misstanke om att flickan har blivit könsstympad eller att det pågår förberedelse för en könsstympning bör socialtjänsten skyndsamt göra en polisanmälan om det inte strider mot barnets bästa. Om det är oklart huruvida en polisanmälan ska göras, bör polis eller åklagare konsulteras. Se Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2014:6) om handläggning av ärenden som gäller barn och unga

Även utförd könsstympning samt försök, förberedelse och stämpling till könsstympningsbrott mot en vuxen kvinna är sekretessbrytande enligt 10 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

Att samtala om könsstympning

Könsstympning kan vara både tabubelagt och känsligt och det är därför viktigt att skapa ett tryggt samtalsklimat som underlättar för den som är utsatt att berätta om sina erfarenheter. Att prata om könsstympning kan vara svårt även för yrkesverksamma med stor erfarenhet av att möta personer i kris eller i behov av stöd. Att ha grundläggande kunskaper om könsstympning gör att du känner dig trygg i mötet med flickan. Ett bra bemötande är en förutsättning för att flickan kommer att dela med sig av sina upplevelser och känslor.

I Socialstyrelsens material Kvinnlig könsstympning – ett samtalsstöd för socialtjänsten finns konkreta exempel på frågor som kan ställas i mötet med flickor som kan vara utsatta samt till flickor i riskzon.

Exempel på frågor du kan ställa till barn och ungdomar för att uppmärksamma behov av vård eller upptäcka risk för könsstympning:

• Jag vet att en del flickor blir skurna i underlivet i ditt hemland, det kallas också för könsstympning eller kvinnlig omskärelse. Peka mot underlivet, gör saxklipp med handen om barnet inte förstår vad omskärelse betyder. Hur blev det för dig?
• Vet du om din mamma eller dina systrar är skurna i underlivet?
• Har ni någon gång pratat om att du ska bli skuren i underlivet, alltså könsstympas eller omskäras, som din mamma eller dina systrar?

Tolk

I de fall mötet kräver en tolk är det viktigt att så långt som det är möjligt säkerställa att tolken är neutral och att det inte finns risk för att han eller hon utgör ett hot genom ryktesspridning eller kontakter med den utsattas familj eller bekantskapskrets. Det är därför inte lämpligt att anlita en familjemedlem eller någon i flickans eller kvinnans nätverk som tolk. Telefontolk kan vara ett sätt att göra flickan eller kvinnan mer anonymiserad. En kvinnlig tolk är ibland att föredra eftersom det kan vara svårt att prata om det kvinnliga könsorganet genom en manlig tolk. Fråga flickan vad som blir mest bekvämt för henne i samtalet.

Samverkan

Socialnämnden ska samverka med andra myndigheter, organisationer och aktörer när barn far illa eller riskerar att göra det (18 kap. 6 a § SoL). Flickor och kvinnor som utsatts för eller riskerar könsstympning kan behöva stöd från flera håll, till exempel socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård. Samverkan ökar möjligheten att de får det skydd och stöd de behöver.