Lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck

Könsstympning har varit brottsligt i Sverige sedan 1982 när lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor trädde i kraft. Sverige var då första landet i Europa att förbjuda könsstympning. Lagen omfattar alla ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen som sker i syfte att stympa eller åstadkomma andra bestående förändringar (1 §).

Det går inte att samtycka till könsstympning. Det är även straffbart med försök och förberedelse av brottet samt att ge någon annan i uppdrag att utföra brottet, s.k. stämpling. Underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott är också straffbart.

Det finns ingen preskriptionstid för könsstympning mot barn. Det innebär att en person som utfört eller medverkat till en könsstympning på en flicka under 18 år kan straffas oavsett hur lång tid som har passerat sedan gärningen utfördes.

Brottet kan ge fängelse i upp till tio år beroende på hur grovt brottet bedöms vara. Hittills har enbart tre fall, där åtal har väckts, lett till fällande domar för utförd könsstympning och stämpling till brottet. Ytterligare ett åtal har i tingsrätten lett till fällande dom för medhjälp till brottet, hovrätten valde dock att ändra tingsrättens dom och friade de åtalade. 

Sedan 2014 är det straffbart att genom olaga tvång eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet förmå någon att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse (4 kap. 4 c § brottsbalken). Äktenskapsliknande förbindelse innebär att även informella äktenskap omfattas. Förutsättningar som måste vara uppfyllda är att det ingås enligt reglerna som gäller inom en grupp och som innebär att parterna betraktas som makar och har rättigheter och skyldigheter gentemot varandra samt att förbindelsen innefattar frågan om upplösning (skilsmässa). 

I juli 2020 trädde lagstiftning mot barnäktenskap i kraft, vilket innebär att det, utöver olaga tvång eller utnyttjande, också är straffbart att förmå eller tillåta ett barn att ingå ett äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse. Det gäller även om den som begår gärningen har varit oaktsam beträffande att personen inte fyllt 18 år. 

Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott kan ge upp till fyra års fängelse. Även försök, förberedelse och stämpling till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är kriminaliserat. Både äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är subsidiära till människohandelsbrottet (4 kap. 1 § brottsbalken). Det innebär att om vissa förutsättningar är uppfyllda, exempelvis att det förekommer exploatering eller ersättning, så ska åtal i första hand väckas för människohandelsbrott.  

Det är straffbart att lura eller vilseleda någon att resa utomlands i syfte att han eller hon ska utsättas för barnäktenskap eller tvångsäktenskap (4 kap. 4 d § brottsbalken). Brottet kan ge fängelse i upp till två år. 

Brottsrubriceringen hedersförtryck infördes 2022 (4 kap. 4 e § brottsbalken). Brottet är uppbyggt på samma sätt som brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, med skillnaden att det inte finns krav på att gärningspersonen och offret ska vara eller tidigare ha varit närstående. Likt fridskränkningsbrottet är en lista med självständigt straffbara gärningar uppräknade, exempelvis olaga hot, olaga tvång och misshandel. 

För att någon ska kunna dömas för hedersförtryck krävs det att en person har begått ett antal av dessa uppräknade brottsliga gärningar och att ett motiv för gärningarna har varit att bevara eller återupprätta en persons, familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. De brottsliga gärningarna ska dessutom ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och syftet ska ha varit ha allvarligt skada personens självkänsla. Brottet kan ge fängelse i lägst ett och högst sex år. 

Sedan 2020 finns det en särskild straffskärpningsgrund för brott som begås med ett hedersmotiv (29 kap. 2 § 10 punkt brottsbalken). Det innebär att straffvärdet ska bedömas högre om motivet eller en del av motivet för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons, familjs, släkts eller liknande grupps heder. 

Bestämmelsen om utreseförbud infördes 2020 och regleras i lagen om vård av unga (31 a§ LVU). Utreseförbudet syftar till att förhindra att barn förs utomlands och deras hälsa eller utveckling riskerar att skadas under utlandsvistelsen på grund av omständigheter som skulle kunna föranleda vård enligt LVU. 

Det är socialnämnden som ansöker om ett utreseförbud till förvaltningsrätten. Socialnämnden får även besluta om så kallat tillfälligt utreseförbud, om förvaltningsrättens beslut om utreseförbud inte kan avvaktas med hänsyn till risken att barnet förs bort (31 d § LVU). Det är straffbart att föra ett barn utomlands i strid med utreseförbudet (45 § LVU). 

När bestämmelsen infördes var det endast möjligt att ansöka om utreseförbud om det fanns en påtaglig risk att ett barn skulle föras utomlands för att utsättas för barnäktenskap, äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympning av flickor. Bestämmelsen utvidgades 2024 till att omfatta fler situationer för att även skydda barn som riskerar att föras utomlands för att utsättas för sådant som uppfostringsresor, omvändelseförsök, undanhållande från sociala myndigheter, deltagande till terrororganisationer med mera.

I december 2025 infördes två nya brott i brottsbalken som ett sätt att ytterligare markera mot hedersrelaterat våld och förtryck. Brottet oskuldskontroll innebär att den som undersöker någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att bedöma om personen är eller framstår som oskuld kan dömas för oskuldskontroll till fängelse i högst ett år (4 kap. 4 f § brottsbalken). 

Brottet intygande av sexuell oskuld innebär att den som intygar att någon är eller inte är oskuld kan dömas till böter eller fängelse högst sex månader, (4 kap. 4 g § brottsbalken). 

Samtidigt infördes även ett förbud mot oskuldsingrepp i lag med förbud mot könsstympning av kvinnor. Det innebär att det är straffbart att göra ett ingrepp i någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att det ska framstå som att personen är oskuld (oskuldsingrepp). Det är inte möjligt att samtycka till ett oskuldsingrepp. En person som utför gärningen kan dömas till fängelse i högst ett år, (1 a § lag om förbud mot könsstympning av kvinnor och mot oskuldsingrepp på kvinnor). 

I FN:s utvecklingsmål, Agenda 2030, framgår av mål 5.3 att barnäktenskap är att betrakta som en skadlig sedvänja som ska avskaffas. I FN:s konvention om barnets rättigheter framgår att staterna ska vidta alla åtgärder för att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har uttalat att barnäktenskap ska ses som en form av sådan traditionell sedvänja som är skadlig för barns hälsa och som ska avskaffas.

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är tydlig med att barns trolovning och giftermål inte ska ha någon rättslig verkan. FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) har i allmänna rekommendationer tydliggjort att minimiålder för äktenskap ska vara 18 år. Kommittén har även konstaterat att barnäktenskap ska ses som en form av skadlig sedvänja.

Barnäktenskap anses också av barnrättskommittén och CEDAW-kommittén vara en form av tvångsäktenskap eftersom en eller båda parter inte har uttryckt sitt fulla, fria och informerade samtycke.