Tidig upptäckt och bemötande
Utsatthet för våld börjar ofta långt innan till exempel ett bortförande sker och har ofta varit känd av en eller flera myndigheter. Att våga se, ställa frågor och lyssna ger möjlighet att agera i tid. Tidig upptäckt kräver kunskap, lyhördhet och att signaler tas på allvar även när barnet eller den unga inte säger något själv
Var vaksam på ett förändrat beteende
Plötsliga förändringar i beteende kan signalera att något inte står rätt till. Det kan handla om oro inför skollov eller resor, ökad nedstämdhet, frånvaro från skolan, tillbakadragenhet eller utåtagerande reaktioner.
Skapa trygghet och bygg relation
Barn och unga berättar ofta inte om utsatthet förrän de känner sig trygga. Bygg relation med den du misstänker är utsatt. Det är viktigt att skapa förutsättningar för att barnet eller den unga ska kunna berätta. Skapa en trygg miljö där de vågar och känner sig trygga att berätta.
Rädsla för konsekvenser
Barn och unga kan vara rädda för konsekvenser om de berättar om utsatthet. Var uppmärksam på tecken på oro eller ambivalens. Bekräfta barnets känslor, förklara vad som händer härnäst och involvera barnet i beslut som rör dem i så stor utsträckning som möjligt.
När barnet berättar: lyssna och dokumentera!
Ha ett barnperspektiv och ställ följdfrågor
Sätt alltid barnets behov av skydd och stöd i centrum. Var uppmärksam på till exempel prat om resor, släktträffar eller en sjuk släkting och ställ följdfrågor för att upptäcka risker och för att undvika att bli vilseledd av föräldrarna.
Lyssna och tro på barnet eller den unga
Barn och unga utvecklar ofta strategier för när, hur och till vem de berättar om svårigheter. Om ett barn berättar för dig, visa att du lyssnar och tror på personen. Fokusera på barnets behov och rätt till stöd, snarare än att tolka eller värdera berättelsen utifrån ett föräldra- eller vuxenperspektiv. Låt inte föreställningar om offer och förövare i hederskontext påverka om du agerar eller inte.
Att ta tillbaka uppgifter är vanligt
Barn och unga tar ibland tillbaka, ändrar eller förminskar det som de tidigare har berättat. Detta är en vanlig reaktion, inte minst efter påtryckningar, skuldbeläggning eller hot från familj eller andra närstående.
Tänk på att:
Barn och unga är beroende av vuxna, särskilt sina vårdnadshavare.
När det är de närstående som utsätter barnet blir situationen extra utsatt.
Lämna aldrig barnet att själv ta ansvar för sin säkerhet.
Publiceringsdatum: 28 november 2025
Senast uppdaterad: 7 december 2025